Att vara fotbollsmamma ...

Regnet öser ner och himlen är alldeles grå. Långfrukost med kokta ägg, tända ljus och tidningen. Alldeles tyst och lugnt. Så ser min morgon ut.

Familjens fyrbenta, lurviga medlem ligger helt utslagen och sover, igen... Han har varit med på fotbollscup i två dagar och det tar hårt på en liten vän som är van att sova ett antal timmar mitt på dagen och dessutom ha det ugnt omkring sig. Sötnosen snarkar och drömmer, ni vet så där som bara hundar kan göra.

Ibland ställer jag mig frågan: Vad håller jag på med och varför?! Jag undrar även varför jag blir så engagerad...?

 Denna vecka har bara "försvunnit" och det har varit fixa det och fixa det, åka dit och hämta det och så vidare... Så äntligen var det dags för stora dagen då allt packades in i bilen, avfärd tiiiiidigt på morgonen och så var vi igång. Med vad undrar ni säkert? Fotboll så klart och första "sovaövercupen" för min junior och killarna i laget. Och där har vi genast svaret på mina funderingar. Det är just killarna och sammanhållningen i laget inkluderat alla härliga föräldrar som gör att det är så roligt att hålla på.

Idag blir det dock en hemmaixardag för min del. Killarna är på väg hem idag efter att de har tittat på finalen i sin åldersklass. De var så nära att själva gå vidare till kartsfinal i går kväll. Vi hade ett gäng mycket välspelande killar som var så ledsna med många tårar, jag hade själv svårt att hålla tåren borta när jag såg hur ledsna de var. Som tur är gick det över ganska fort, lite dusch och mat i magarna insåg de senare att de hade gjort en mycket fin insats och att marginalerna är små. Glada i hågen hejade de på ett annat Uppsalalag i kvartsfinalen. Jag är stolt lagledare med så fina killar  (...tränare och föräldrar) i laget och jag ska idag kolla efter ny rolig cup.

Ha en fin lördag!

L