Om vi har allt med oss?
Ja, det vet jag inte - men bilen var fullpackad med saker och kläder för familjen att vara borta i fyra veckor. Nu åkte jag och barnen själva ner och övriga familjemedlemmar ansluter mot helgen.
Äntligen befinner vi oss nu på Bästkusten!
Vi har gjort ett stopp och nära & kära i Uddevalla. Vi välkomnades med grillat till middag och planen för efterrätten var att avnjuta den på stranden. Kan inte bli så himla mycket bättre (...ja, givetvis saknas ju två medlemmar ur familjen...).
Sagt och gjort, bara till att plocka fram badkläderna och ge sig ner till stranden.
Lite blåsigt, och ett lite väl stort moln i vägen för solen... burr, nja, jag vet inte - är det inte lite för kallt för att bada...? Vips, så var solen framme och genast kändes det något lättare att försöka ge sig på premiärbadet.
Rackarns så kallt det var... , men så klart det är ju bara att slänga sig i...
Japp, det var riktigt skönt när det väl var gjort och då kunde jag ju doppa mig igen. Junior tog lite längre tid på sig, men kom i även han. En blöt, värmande kram önskades då han doppat sig. Skruttan badade, som vanligt, längst och mest av oss alla.
Glittrande vatten, sol som värmer, sand mellan tårna och massor av vita skatter på stranden i form av snäckor. Det är stunder som dessa man ska fånga in i minnet och bevara och njuta. Sitta på varma klipphällar, fötterna i sanden, tillsammans med människor som betyder - mumsa gott hembakt kvällsfika.
I lajk a lot!
Se sina barn skrutta runt och bland annat strö rosenblad i havet samtidigt som de önskar sig något eller klättra på klipphällar...
Nu ska en trött mamma se vidare på kvällens Wallander och hon är så glad över att vara här vid havet, det salta, blå.
Kram
L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar